Mus-Olles museum ligger i Ytterån som i sin tur ligger i Östersund. Denne farbror levde från 1874 till 1955 och hette egentligen Per-Olof Nilsson. Han samlade på saker i nästan hela sitt liv. Han cyklade runt och var han än drog fram så hade han alltid något med sig när han återvände hem. Framtill på sin cykel hade han en stor pakethållare där massor av saker rymdes som han tog med sig hem till sin samling från sina cykelturer. Året var 1906 när han öppnade sitt museum för besökare. Vid det tillfället rymdes 10 000 föremål på samma ställe så det var en del han samlat på sig.

När han gick bort gick hans saker från museet i arv till hembygdsföreningen i byn där han bott. Hela 150 000 föremål fanns i hans samling. Mus-Olle samlade på förpackningar av allehanda slag och lyckades samla ihop 23 000 olika förpackningar genom åren. Under sin livstid levde han och hans familj ganska fattigt och hans absoluta favorit när det gällde mat var något som kallades “brö-sull”. Det var en blandning av sylt, tunnbröd och mjölk. Han hade inte så stora krav i livet. Han fiskade mycket och många gånger bytte han bort fisken han fick mot olika saker han kunde samla på och ha i sitt museum.

På hans museum kan man se porslin, förpackningar, insekter, fågelägg och mycket mer mellan himmel och jord. Det är ett handikappanpassat museum så att alla ska ha chansen att ta sig fram där utan hinder. Mellan åren 1880 och 1955 samlades de flesta föremålen in av Mus-Olle. Det tvistas i bygden om han var en visionär eller enbart en skräpsamlare, men klart är att han la ner hela sin själ i sitt verk av samlade saker. Namnet Mus-Olle kom av att han var väldigt duktig på att stoppa upp möss. Ett väldigt udda intresse som nog inte många människor har.

Cyklade i 75 år

Stugan som han bodde i står fortfarande kvar i byn. Han samlade även på frimärken och porslin. Precis intill museet ligger hembygdsgården och där finns ett café där gästerna kan ta en paus. I hela 75 år cyklade han omkring och samlade på saker och även stenar finns med i samlingen. Med tiden lärde sig Mus-Olle att tala både engelska och tyska så att han kunde diskutera med alla turister som kom åkandes från andra delar av Europa. Gäster som återkom till bygden förde ofta med sig samlar-objekt som de donerade till museet.

Vattnet som rinner i Ytterån sades bota många sjukdomar och människor vallfärdade hit för att få tag på den järnrika drycken. Det finns en dryck som kallas just för “Brunn” som man som gäst kan dricka i den uppbyggda miljö som gjorts iordning på området för att det skall påminna om Mus-Olles aktiva tid i bygden. Det var han som såg till att det blev en hembygdsgård i bygden så det är hans förtjänst att den finns här i våra dagar. På cafeét serveras frasigt nygräddade våfflor samt bröd bakat direkt på platsen.